|
Smakprov ur nummer 1 2004 Hoppets teologi enligt Charles Péguy Författaren Charles Péguy( 1873 -1914 föddes i Orléans i Frankrike. Hans far som var snickare dog redan efter ett par månader efter hans födelse och hans mor fick försörja familjen. Men Charles visade sig vara en mycket begåvad pojke och fick ett stipendium så att han kunde komma in i stadens gymnasieskola. Och efter avlagd studentexamen flyttade han till Paris och kom så småningom in på L´Ecole Normale Supérieure. Han engagerade sig i politisk verksamhet och grundade en socialistisk bokhandel i närheten av Sorbonne. Han startade också en egen tidskrift. Han var djupt engagerad i människornas nöd, men hade redan under gymnasiet lämnat sin katolska tro bakom sig. Han tog under en tid avstånd från religionen. Men han återfick sin tro och bar den i sitt hjärta. Men det var inte problemfritt för honom. Men han kände sig buren av nåden .När han var 35 år upptäckte han poesin .Han förstod att han behövde den för att kunna ge uttryck åt sitt eget innersta och djupaste jag. Charles Péguy levde ständigt i en djup förtvivlan och han skrev :” Jungfru Maria räddade mig ur förtvivlan.” Och han skrev då Portalen till Hoppets Mysterium. Han tar upp flera viktiga teman, Guds människoblivande, Maria, nåd och frihet, förtröstan, natten och hoppet. Han visste att han skrivit ett profetiskt verk : ” Det är ett verk som på alla håll leder långt utöver mig själv.” Det är en underbar text som griper djupt in i varje människas väsen. Hans Urs von Balthasar,som är en av vår tids främsta katolska teologer har ägnat ett kapitel åt Péguy vid sidan av Augustinus, Johannes av Korset mfl i Herrlichkeit band 2 under titeln Guds hjärta. Författaren André Gide liknar den långa dikten vid en fuga av Bach. Charles Péguy satte sitt hopp till helgonens samfund,som Maria står i spetsen för. Han funderar över varifrån människorna får sitt hopp, sin dagliga kraft att fortsätta trots alla svårigheter, mörker, krig och förluster.. Det är egentligen överraskande och fantastiskt att människan hoppas på morgondagen. Det finns en gemenskap genom alla tider mellan himmel och jord och mellan kyrkan och människorna , säger Péguy. Och denna gemenskap är både horisontell och vertikal,Och det finna ett hopp som bärs av denna gemenskap. Men detta hopp förutsätter att Gud kan ge ut sin kärlek på ett sådant sätt att människan kan ta den till sig och i kärlek bevara den. Péguy lyfter fram den gode Herden som söker efter det förlorade fåret. Gud söker med sorgset och ångestfyllt hjärta efter det förlorade fåret . Syndaren som nästan gick bort och nästan gick förlorad har blivit återfunnen.Denna räddning beror till stor del på oss,det är vi som skall ta emot Guds ord och blod.Vi som i våra hjärtan och med vårt hjärteblod skall svara på Guds kärlek till oss.Vi måste lita på Gud, han har ju litat på oss, menar Peguy. Till detta ömsesidiga och fria risktagande har Péguy förlagt allts ursprung och sammanfattning. Péguy betonar natten. Nattens sinnebild. ” O, natt, säger Gud, min dotter i den stora manteln, genom dig uppnår jag ändå ibland, att människan överlämnar sig själv, att hon ger upp sig själv, blir avspänd och framför allt att hon för en gångs skull blir tyst, hon som aldrig upphör att tala .”Natten och sömnen är naturens urgrund. Natten hjälper människan att slappna av och det är meningen att vi skall skaka av oss dagens bekymmer. Människan erbjuds att bli som ett barn på nytt och hämta kraft ur natten för kommande dagar.” Skapelsen är ett avbrott i Guds evighet.” Jag har skurit ut tiden ur evighetens duk” säger Gud. Referat ur inledningen till Portalen till hoppets mysterium av Michel de Paillerets Ur Guds förvåning Av Charles Péguy Det som förvånar mig, säger Gud, det är hoppet Och jag kan inte komma ifrån det. Detta späda hopp, som inte alls ser något ut, Denna lilla flicka, hoppet, Odödlig. Ty mina tre dygder, säger Gud De tre dygderna, mina skapelser, Mina döttrar, mina barn, Är själva som mina andra skapelser Av människors släkt. Tron är en trogen hustru Kärleken är en mor En mor med ett hjärta som flödar över Eller en äldre syster som är som en mor. Hoppet är en liten flicka, som ingenting är, Som kom till världen juldagen sist förlidna år Som ännu leker med gubben Januari Med sina små tyska trägranar med påmålad rimfrost Och med sin oxe och sin åsna av tyskt trä Målade, Och med sin krubba, full med halm, som djuren inte äter Eftersom de är av trä. Det är likväl denna lilla flicka , som skall färdas genom världarna Denna lilla flicka som ingenting är, Hon ensam skall bära de andra, när hon färdas genom världarnas fullhet. Liksom stjärnan ledde de tre konungarna från Orientens yttersta ände Till min sons vagga På samma sätt som en fladdrande låga Skall hon ensam leda Dygderna och Världarna. En låga skall genomtränga de eviga mörkren. Portalen till hoppets mysterium gavs ut i Sverige av Fredestads förlag 1989.
|
|
|